Kommentarer av författaren:

Jag har länge funderat på att skriva någonting sånt här, och en dag kom inspirationen. 

Både Blair och Jasmine är ovanliga människor, även om de verkar vara normala på utsidan - så är de fantastiska på insidan.

Jag hoppas att ni tycker om den första delen av Wonderful Life av W.B Jacobsson

Chapter one

Three Wishes

”Kommer du till Coreys fest ikväll?” frågade Jasmine, som såg ned i golvet.

”Ja, jag tror det” svarade jag. Den enda anledningen till att jag över huvud taget funderade på att komma, var för att jag hade hört att Dylan Gray skulle komma. Om jag inte hade hört det, skulle jag antagligen gått på Tikis fest.

”Öh… Blair…” Jasmine tvekade ”Jag tänkte att vi kanske skulle kunna…” dörren till tjejtoaletten öppnades, och Amy Jones och Lola King kom fnittrandes in och ställde sig vid spegeln för att lägga på ett nytt lager med läppglans. Eftersom jag ville undvika Amy, med tanke på att jag gillade hennes pojkvän, fixade jag snabbt det sista med mascaran.

”Hörde du om Seths incident?” frågade Lola Amy.

”Det där om deras chatt, när Lindsay var otrogen?” frågade Amy. ”Jag tror inte att någon har missat det.”

”Jag har hört att killen hon var otrogen med heter Antonie Leroy och…” viskade Lola men nickade mot mig och Jasmine.

”Kom nu, vi går.” sa jag onödigt högt. Vi gick ut i korridoren som var överfull med elever.

Jag och Jasmine trängde oss fram bland alla eleverna som rusade genom korridoren.  När vi äntligen kom fram till mitt skåp, tog jag ut mina matteböcker och smällde igen skåpet.

Hemma städade Rachel huset. Hon nynnade för sig själv när hon dammade av bokhyllan i vardagsrummet.

”Hur var det i skolan?” frågade hon och fortsatte nynna.

”Toppen” suckade jag ”Rachel” började jag men hon avbröt mig.

”Jag tror detta är den femtioelfte gången jag säger åt dig. Kalla mig mamma!” sa hon och log. Hon hade aldrig förstått, Rachel skulle aldrig bli min mamma. Hon skulle bara vara hon som tog emot mig när jag förlorade mina föräldrar.

”Mamma… Corey Lewis ska ha en fest ikväll. Jag tänkte gå på den med Jasmine”, fortsatte jag.

”Det är okej”, mumlade Rachel. ”Bara du är hemma innan klockan tolv.”

”Mm”, sa jag.

Jag gick upp på mitt rum och gjorde mig klar.

Eftersom alla från skolan skulle vara där, kunde jag inte klä mig i mina vanliga festkläder. Nu var jag tvungen att ha en knälång svart klänning. Fast å andra sidan satt den jävligt snyggt på mig.

Jag borstade igenom mitt lockiga jordbruna hår, medan jag betraktade mig själv i spegeln. Jag hade varit vacker, om jag inte hade varit så kurvig eller så blek. Jag fnös. Killarna som kom till The Beast gillade kurviga och bleka tjejer. Jag var en favorit bland dem.

Jag rös när jag tänkte på mannen som hade varit där förra gången. Han hade varit stor och bred, och runt femtio år. Han hade en stor svart mustasch på överläppen, och han hade luktat öl, snus och rök. Han hade checkat in på ett av rummen på The Beasts övervåning – tillsammans med Tiki. Jag hade hört hennes skrik hela kvällen…

Jag rös än en gång, innan jag lade min hårborste på nattduksbordet, tog min handväska – som innehöll min mobil och en pepparsprayflaska – och tog bussen till Coreys kvarter.

Det hade blivit mörkt medan jag satt på bussen. Och jag verkade vara den ända ute. Men känslan av att någon följde efter mig, gav mig kalla kårar. Så jag gick så snabbt jag kunde utan att springa.

Jag visste att jag var framme när jag hörde hög musik och folk som skrek till varandra. Dörren till nummer sju stod öppen, så jag kikade in. Och där var Corey som dansade vilt med sig själv och en champagneflaska, Amber och Santana Curtis stod i ett hörn och pratade med Maudette Gelfand och Amy som vingligt dansande omkring på dansgolvet. Seth höll ett vakande öga över henne. Hans blick tydde på att han trodde att hon skulle spy.

”Blair!”, ropade Jasmine och tryckte sig fram bland alla som dansade. ”Häftig fest, va?!”

”Japp” sa jag ”Vill du ta någonting att dricka?” Jag kände ett behov av öl just nu. Hur annars skulle jag klara mig genom kvällen?

”Det finns öl, vin och champagne på soffbordet” förklarade hon och drog mig genom folkmassan till soffan. På bordet stod det – mycket riktigt – massor av ölflaskor, vinflaskor och ett par champagne flaskor.

Jag tog en ölflaska och satte mig i soffan bredvid Nicole Flemming och Matthew Patty som hånglade, och verkade inte lägga märke till mig och Jasmine.

”Du vet förut…” började Jasmine, men blev avbruten av Chelsea Moore.

”Hångel, hångel, hångel !” skrek hon. Jag såg mig omkring.

Amber hade gått fram till Dylan, och de hade börjat hångla. Och då menar jag inte ”hångla” utan hångla. Och från andra sidan rummet såg jag Amy som såg helt förkrossad ut. Och på andra sidan av rummet stod Kyle Jordan – Ambers pojkvän. Han såg bara paff ut.

Själv kändes det som om någon vred om mina inälvor. Det gjorde så ont i min mage, jag trodde jag skulle dö.

”Var ligger toan?” frågade jag.

”I hallen till höger, mår du inte riktigt bra?” sa Jasmine ”Du ser sjuk ut?” Jag svarade inte henne, utan skyndade mig in till toaletten.

Jag kände hur tårarna föll ned för mina kinder. Varför, varför hade han just kysst henne? Varför inte mig? Varför var jag inte bra nog?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kommentarer av författaren:  Detta kapitlet är tillägnat min kära kusin, Carin. För att hon är en enastående människa som jag alltid kan lita på.   Chapter nine Love    När Dylan hade parkerat bilen utanför mitt hus, hade solen börjat gå ...

Chapter eight Orphan   När vi var klara körde Dylan oss till stadion i stan. Utanför träffade vi Dylans familj och några vänner. ”Blair, det här är mina bröder Ryan och Tony, mina kusiner Katherine och Rebecca”, presenterade Dylan...

Chapter seven Awkward   Jag hade inte en enda lektion med Dylan på fredagen, så jag skulle inte få träffa honom förrän klockan fem. Direkt när jag kom hem från skolan, ställde jag mig framför garderobsdörren och letade igenom hela garderoben....

Chapter six Mother of my son.   Absolut inte! Det kan inte vara sant, det får inte vara sant… Mina ögon tårades ju mer jag tänkte på det. Nej, detta händer inte mig. Nu går jag upp och försöker att äta något, och säger till Rachel at...

Chapter five Impossible   ”Blair!”, sa Tiki och sprang fram och kramade mig. Det luktade inte rök. ”Har du inte tänt på än?” frågade jag, ”Nej, vi väntade på dig” svarade hon. ”Vi?” &rdquo...